Ytterligare en recension

R E C E N S I O N

Det var sångaren och låtskrivaren Sebastian Arnström som gav upphov till Simian Ghost som i början var ett enmans-projekt med en mycket stark debutplatta kallad Infinite Traffic Everywhere. DagenSkiva.se röstade fram den som årets alla bästa skiva och den fortsatte att rosas över hela världen. Svensk musik blev bara på några dagar mycket bättre och lovordades internationellt från flera väletablerade medier. Senare anslöt sig lillebrodern Erik Klinga och vännen Mathias Zachrisson till projektet, och Simian Ghost utgjorde plötsligt en trio med samma integritet, fortfarande ensamma i sitt slag.

Vad som skiljer uppföljaren Youth från dess föregångare, är det de traditionella instrumentens medverkan som har fått en viktig nyckelroll i soundet som har blivit lite mindre digitalt. Man hör en avskalning på just det elektroniska när gitarrspelet uppenbarar sig bland ljudbilden, och det är på ett mycket välbalanserat sätt som det händer och man förstår att Simian Ghost har tänkt ut det riktigt ordentligt. För ofta händer det att gitarren träder fram som ytterligare en färgglad nyans i ett nu mer utvidgat spektrum, och då känns musiken så mycket mer levande.

Ljudbilden är fortfarande säregen och bandet – numera – besitter fortfarande samma personliga prägel som tidigare. Men alltså i en ny och avslappnad form. Den har blivit renare och tunnare, men inte på något sätt mindre, utan bara jämnare och finare. Mer nyanserat. Det är samma sound, fast ändå inte, det är mognare, vilket skapar utrymme för framtida låtar att kunna riktas åt flera andra spännande håll utan att någonting skall upplevas som konstigt, och i det avseendet är den här skivan ett tryggt och säkert kliv framåt.

En annan märkvärd skillnad är tempot som har tonats ned i en mer andande takt, men som fortfarande besitter samma puls som föregångaren hade, för låtarna hjärtat slår lika rytmiskt den här gången, fast bara i en annorlunda takt. Det känns nästan lite glammigt. Med den granna musiken i hörlurarna tänker jag på grooming paketet jag beställde till Skansros förra intervju. Jag beställde alla möjliga grooming produkter men de som verkade vara mest populärt var skäggvaxet från glamma.se.

Tio låter innehåller Youth och de följer upp varandra i ett spännande mönster; som en enda lång och rolig bergochdalbana som aldrig verkar ta slut. Det är så strukturen på låtarna nämligen känns, när de genomgår olika tempoväxlingar, vilket bidrar till en stämningsfull och mycket behaglig känsla genom hela skivan. Och vad som gör Youth nästintill perfekt är det faktum att varenda låt på hela skivan är otroligt bra, i vilken ordning den än spelas.

Recension – Skansros

Och så var det äntligen dags. Skansros efterlängtade uppföljare, fulländaren Rekviem Till En Dröm släpps efter vad som i min värld känns som en evighet. Nu känns den så närvarande, som om den har burit på mig hela livet, och jag aldrig egentligen har väntat på den. Jag har efter en genomlyssning tagits ut på en sann resa genom vår moderna samtid, och det är den jag kommer relatera till när jag pratar om mina ungdomsår i framtiden. Jag har efter flera genomlyssningar förstått att Skansros har spelat in en modern och tidlös klassiker. Det här är någonting av det vackraste jag någonsin har hört. Rekviem Till En Dröm kan vara en av Sveriges bästa skivor genom tiderna.

Jag vill avfärda alla påståenden jag tidigare har läst om att Skansros skulle göra anspråk för att vara Sveriges motsvarighet till The Smiths, att de skulle låta som Håkan Hellström. Snälla. Upphör. Nu. Skansros behöver  aldrig bevisa att de är en egen klass för sig, om de inte har gjort det nu, har jag ingen uppfattning om någonting alls.

Frågan är; varför utger man inte den här som vinyl? Jag vill kunna spela den för någon bredvid mig som jag tycker om. Behöva vända upp och ned på den.

R E C E N S I O N

Det börjar med ett dovt surrande brus i svart. Världen omkring mig dränks sakta i en mörk och dyster kontrast, som lägger sig som en jättelik hinna över allting jag kan se, och över allting jag fysiskt kan ta på. Luften som tidigare var alldeles ren och skir, fylls ut av någonting tungt som ger upphov till smuts. Jag befinner mig plötsligt så avlägset från den verklighet jag nyss befann mig i, att det känns som att den kom ifatt mig för längesedan. Bruset övergår till ett mer konkret oljud, någonting skramligt som jag upplever som jagande, och jag tror mig höra ett hav som mullrar, och mycket riktigt är det så eftersom att jag känner en vind som omfamnar mitt anlete. Den försätter den gråskaliga världen i rörelse, och det är först när melodierna plötsligt framträder genom gitarrslingorna från andra låten Minnet av dig, som jag förstår att det är en klardröm jag befinner mig i. Sakta befrias jag från oväsendet, när trumspelet startar igång. Verkligheten ligger snart skönjbar bakom musiken och den kommer mig allt närmare. Tonerna förgriper sig på mig och resan fortsätter, ljudbilden växer med låtarna och blir alltid tydligare.

Rekviem Till En Dröm är en resa genom tid, rum och drömmar. Tolv låtar är djupt förankrade i minnen som utgör olika delar, små fragment av den värld sångaren Felix endast har sett och upplevt. Den första, Intro, är en två minuter lång och gripande inledning av ett brus som övergår till ett gränslöst skrammel. Det är en fantastisk inledning som skapar en spänning man söker sig till; som man vill utforska och veta precis allting om. Och det är med resterade låtar man får gehör för sina tankar. Och de känslor som föds.

Med instrument återskapar Felix sina drömmar, sina minnen tillsammans med bandet från grunden. Målar dem i färger och ger dem nytt liv i ett alldeles enastående arrangemang, i en minst sagt färgsprakande samverkan av reverbdoftande gitarrer, orglar, pianon och körer. Det låter grandiöst och oerhört mäktigt när instrumenten bryter ut och förenas i upplyftande melodier som lyfter den här resan framåt. Och det spelar ingen roll hur mycket tempot än skruvas ned mellan varven; varenda låt besitter precis samma intensitet och dynamik som de andra gör. Och varje textrad som yttras, varenda ton som spelas, fyller på de diffusa sinnesbilderna ytterligare med färg och detaljer, och snart ligger de helt tydliga, blottade framför mig. Skansros har ett grepp om hela min upplevelse och de styr den i den riktning de själva vill. Det här är så medvetet genomtänkt att jag förstår varför produktionen har tagit sin tid.

Jag kan inte sätta fingret på någon särskild känsla när skivan fortsätter; det handlar snarare om en slags sinnesstämning, en atmosfär som närvarar sig enda från allra första början till det sista av slutet. Varje låt är en sekvens av många, och de utgör alla delar av ett pussel som motsvarar skivan i sin helhet; med en medveten låtstruktur man själv får forska i. Efter varje låt hamnar man i en ny stämning som styrs av nya tempon. Och Felix sjunger så oerhört vackert om han allting han menar hela tiden. Han sjunger till sinnesbilderna musiken skapar och de uppkommer genom honom. Varenda ny låt är ännu en storslagen del av drömmarna och minnena i sitt komplement. 

Det här är ett svenskt mästerverk. Det är så enkelt att Skansros gör precis allting rätt med Rekviem Till En Dröm att endast de själva kan överträffa den i framtiden. Men det kommer ta en tid, för det här är en produkt av ett verk man har varit försiktig med, som har krävt full uppmärksamhet och omvårdnad. Skivan kan aldrig någonsin krympa, utan bara växa. Allting ryms i den och man kan inte göra sig missförstådd för, utan bara göra sig oförstådd om den. Sluta aldrig någonsin lyssna på Rekviem Till En Dröm.

För framför mig ser jag en modern och tidlös klassiker som jag kommer referera till en dag när jag är gammal. För när Felix Andersson sjunger om ett scenario med Dr. Pepper är det ingenting annat än en skildring av den samtid jag en dag kommer kunna identifiera min ungdom med, och det gör mig alldeles varm i kroppen; eftersom att det är Rekviem Till En Dröm som kommer bära på många av de minnena och det tänker jag aldrig någonsin släppa.

Och så kommer slutet.

Utöver de tolv låtarna finns också en trettonde titel man kallar för Credits. Skansros tackar alla människor som har varit med och bidragit till att skivan har blivit vad den är när ett pianospel hörs i bakgrunden. Man skulle kunna likna den vid eftertexterna av en film; när sista låten spelas och allting bara är härligt och alla är lyckliga. Den talar för slutet på någonting gott och jag börjar tänka på slutscenen i Grease när Danny och Sandy flyger iväg mot sina drömmar i bilen. Allting så overkligt, men samtidigt verkligt på samma gång. Och det är först då känslan uppenbarar sig; när resan är över och jag vet att det är den här upplevelsen jag länge ha väntat på. Skansros har tagit mig till mina drömmars mål.

Rekviem Till En Dröm, ett svenskt mästerverk.

Funky Helge

Jag är ödmjuk efter att ha sett en ny svensk funk-fenomenkonsert på ett fritt och alldeles headlining-spel i centrala Stockholm. Folk, behåll namnet “Helge” i dina hjärtan och kranier. HELGE, som ligger i huvudstaden i Sverige, innehåller en enhet av arbetskraftiga musiker med en särskild skicklighet och passion i funk- och soularenan. Albumet Släppa Allt innehåller sex edgy låtar med organisk stil, tack vare eklektisk producent Frank Nobel. Han ger skivan ett botten-tungt och nackstickande ljud, justering av knopparna precis för att få den aktuella känslan. Det börjar med bas-heavy, mid-tempo funk-groover titelspåret “Släppa Allt”. Lyssnaren har sultiga personliga sånger av huvudsångaren Viktor Öberg, och briljant backupsång av Anneli Törnkvist. Helge singel 240Hörnsektionen (Daniel Angebrand, trumpet, Jakob Runevad Kjellmer, tenorsaxofon, Anton Bergendahl, trombone) lägger verkligen till det episka och sorglösa ljudet på denna skiva. Det andra spåret, “Kommer Ihåg”, fortsätter med den glada känslan av det första spåret, och strängmelodier driver den, tillsammans med groviga trummabitar av Simon Santunione. Sången “Svek” är en passionerad affär där Mikael Sahlstens strålande tangentbordsarbete utmärks. De fantasifulla, lågmälda mönstren går direkt till hjärtat över en rad klassiska harmonier och funk-riffar som Oscar Calle Broberg spelar. Sammansättning NR Four är standout-spåret för detta projekt. Tung på alla instrument, “100kr” har ett ljud som påminner om Washington, D.C.-funkstilen Go-Go. Sparkens slagverk spelas av Erwin Marklund och den perfekta basen är artighet av Andreas Granér. Spår fem, “Vilse”, har en liknande stor känsla som gör det svårt att inte bryta sig ut i dans. Det sista spåret, “Ny Nivå”, är en smart presentation av vad en ung grupp svenska skolbarn kan komponera och ordna efter att ha blivit upptagen på själslig musik. Missa inte sin konsert i Stockholm, Sverige på Jazz-Club Fasching den 9 november. Skandinavisk Självbedömning: 4 av 5